Även om det känns lite trist och tråkigt att sova själv så är sängen min bästa vän nu. Klockan 7:00 rullar jag iväg mot Kalix och kanske en förfärlig död – det vankas halkbana. Är inte så nervös egentligen, bara trött och totalt lost.
Mikaela är hemma i Luleå nu, vi ska ses imorgon eller på tisdag! Det ser jag också fram emot, och där fick jag ytterligare en anledning till att sova nu. Döda tid.
Jag finner aldrig någonsin ord nog för att beskriva hur mycket jag tycker om dig, hur mycket du har hjälpt mig att förändra mitt liv. Du är världens trygghet för mig och det finns ingenting finare än att vakna upp med dig ihopkrupen tätt intill mig på morgonen. Sju fantastiska månader har jag fått spendera med dig och det känns bara så himla bra!
Min kärlek och bästa vän! ❤
Ska ägna hela kvällen åt att läsa. One Flew Over Cuckoo’s Nest – Gökboet som den heter på svenska. Kanske ska man ta och bli lite mer bildad än förut genom att se filmen också. Det får tiden utvisa, vet inte hur många sömnlösa timmar det blir inatt.
Gillar att läsa, blir väldigt lugn och sansad efter att ha suttit ner med en bok ett tag. Olyckligtvis läser jag oerhört sällan men nu är det ju faktiskt bokrea så läsandet kanske ökar lite ifall jag får tag på några nya, intressanta tillskott till min bokhylla. Det kanske dessutom var någonting ni inte trodde/visste om mig så nu har jag bildat er genom att lära er någonting helt nytt!
Även om dagen började dåligt, och jag kände mig tvungen att åka hem tidigare för att jag inte är i form varken psykiskt eller psykiskt, så fick den faktiskt en liten positiv vändning nu på eftermiddagen.
Vi hade redovisning i svenskan, på litteraturhistoria. Berättade om Shakespeare och en kvinna vars namn jag precis förträngde. Lite småknacklig men det kändes ändå som att det gick hyfsat. Och det gav resultat – MVG all the way!
Frågade dessutom Lars lite halvpurket huruvida han har rättat engelskan än eller ej, även där en rapport på litteraturhistoria. Det hade han tydligen, någonting som jag har missat i och med min frånvaro i måndags. Har suttit på bussen och lidit, vridit mig av oro för att det ska ha gått riktigt, riktigt dåligt. MVG, igen, där också. Hade tre slarvfel och annars var texten bra, åkte inte ens fast i urkund med tanke på min brist på källor.
Det känns awesome, jag är awesome!
Jag mår dåligt, psykiskt dåligt.
Har varit en riktigt dålig vecka.
Kommer nog aldrig mer att kunna träna normalt igen, min största passion i livet försvann.
Vill inte ha lov, vet att jag kommer att bli uttråkad och tänka alldeles för mycket.
Vill samtidigt inte ha skola, det känns inte som att jag passar in där just nu.
Vaknar kallsvettig av panikångest, ligger och skakar i sängen.
Mardröm på mardröm.
Vet att jag inte fungerar normalt, vilket får mitt psykiska illamående att kännas fysiskt as well.
Det är vad som gör ont, fysisk smärta är bara bullcrap.
Telefonen är avstängd på obestämd tid. Kommer göra något dumt, samma dumma sak som jag tänkte på i somras.
Vissa personer släpper man aldrig, på både gott och ont.
Tänker isolera mig, åtminstone idag och kanske imorgon.
Hoppas ni har det bättre än mig just nu!
Nej, det är inte bara PI. Det är en chans att vinna fina priser via att komma ihåg några siffror. 20 och uppåt och man är nästan garanterad pris. Universitetet anordnar någon knasig tävling för de som tror sig komma ihåg flest decimaler i just PI. Bara att sätta igång med träningen! Meningslöst vetande dessutom, så det blir massor med stilpoäng till mig.
Jag och Christoffer brukar tävla om vem som äcklar vem först med diverse smör-komplimanger. Det spårar ur som fan ibland, men det är rätt underhållande. Brukar oftast förlora eftersom jag är mindre mottaglig mot fjäsk.
Idag gjorde han i alla fall tabben som tog priset.
”Ja, sötningsmedel”
VADÅ SÖTNINGSMEDEL?
Svarade och bad honom att stå till svars, sötningsmedel var pure evil.
”Jävla autostavning, menade sötnos!”
Tur att det blev fel, jag hade aldrig kunnat kontra sötningsmedel annars.
Hur får man en redovisning i litteraturhistoria intressant? Vi ska prata om renässansen och redovisningen i helhet ska vara cirka trettio minuter lång. Går det, finns det något sätt eller är det bara att köra stenhårt och sätta de utsatta i trans?
Klarar inte av att göra någonting dåligt, att folk somnar av boredom är inte så bra.
Jag finner faktiskt inte ord för att beskriva hur nöjd jag är över att jag genomförde friluftsdagen. Jag och Sussi tog oss över hela isvägen, om än med lite lite fusk, helt oskadda med undantag för våra kritvita ansikten. Det var -24 grader, tog en bild genom fönstret som finns att se nedan, den ser dock aningen för harmonisk ut. Här ute på vischan så blåser det ju faktiskt oerhört sällan till skillnad från Luleås storstadsbetong som dessutom räknas in till en av världens mest felbyggda städer. Det blåste något så förskräckligt ute på isen vill jag lova.
Bilderna jag lägger upp nu är utdrag från min hemkomst som inleddes med sju deciliter te och väldigt mysiga kläder för att sedan avslutas med fantasier om turkosblåa hav och varmare breddgrader.
Det mesta om mig står under "about" ifall ni är intresserade.
Kul att ni kikar in, kanske vill ni fortsätta följa mig. Det enklaste sättet är solklart bloglovin'!
alldeles för invecklat 